Jag åker alltid till mina kyrkogårdar så här på hösten, för att se till graven, för att tända ljus och för att minnas. I år tog jag en god vän med mig. Vi planerade den här dagen för att det skulle bli sol.
Vi fick i stället en fantastisk dag i dimman, dimman som följde oss hela tiden.
Lunt och tyst, naturen har lag locket på.
Trolla smyger omkring i vassen.
Att sitta på en bänk en sån här dag, med en kopp varm choklad i handen, och höra tystnaden.
Bara grått, grått, grått, alla nyanser.
Höstfärger i ett softat ljus, såå vackert.
Till slut återstod bara vägen hem genom dimman.
Tack naturen för att du gav oss en bara......så underbar dag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar